S

Inte lyckats somna ännu, ligger och grubblar över massa saker bl.a folk som tror dom vet vad som är rätt och fel för mig. Tycker det är synd att det blivit så här för du var en av mina närmaste vänner, kan prata med dig om allt möjligt och jag trivs i ditt sällskap men kan du inte acceptera valen jag gör i mitt du liv behöver inte vara en del av det. Man kan ge rådgivning och hjälpa till i problem men när du ser ner på hur jag sköter mitt liv och tar mina beslut så kan jag inte vara din vän. Du sa själv att jag för en gång skull ska tänka på mig själv, att jag mår bra, vad hände med det? När jag faktiskt tar ett beslut som är bra för mig och som inte jag tar skada av så är det fel? Då "förstår du dig inte på mig" och allt vad det är? Jag saknar dig, jag saknar ditt gamla jag! Du är fortfarande en av mina bästa vänner, men du har förendrats. Du är inte som du brukade vara, alltid glad och humoristisk. Tog liksom allt med en nypa salt, vart försvann den killen? Vart försvann han jag ringde så fort jag behövde stöd och råd? Vart kom den nya upp som inte bryr sig om något annat en sig själv och sina känslor? Jag vill att den ska försvinna och låta den gamla träda fram igen för den personen älskar jag.

Jag vet att om du läser så förstår du nog och jag behöver inte nämna namn för du förstår nog rätt väl att det är dig jag menar. Jag saknar dig helt enkelt, jag saknar min bästa vän!